Har alltid velat ha en minicirkus

Så vad hände egentligen? Och hur kan man se på det?

Jo: Kjell-Fjodr föddes snabbt och oväntat i samma ögonblick som jag lite trött skuttade av surfbrädan i Biarritz, på något grundare djup än beräknat. Foten knäckte till åt två håll och jag satte mig snabbt ned med en smått otrivsam smärta. Smartheternas smarthet kom direkt- jag la mig på brädan för att paddla in. Som sagt, det var ju grundare än beräknat så smartheten fick läggas på hyllan och ett ganska ograciöst hasande fick utföras istället.

Stukningen fick snabbt namnet KF.

Efter att ha lindat KF rejält fortsatte jag mitt semestrande med att åka till Nice, Cannes och Monaco. Inte så mycket bad, men 10 dagars knatande. Hurra.

Då det glappade märkligt i vristen och gick så där att gå utan bandage tänkte jag kollröntga lite när jag kommit hem. Ifall det var en spricka. Det visade sig att KF inte alls nöjt sig med att födas till stukning utan hade högre ambitioner än så. Herr fot var alltså bruten och det hela ledde till en operation på St Görans i fredags. Då kom också Bo in i bilden. KFs stödsko.

Sedan i maj har jag bott hos min finaste i hans trea. Det är trivsamt och där finns balkong och dessutom trådlöst internet så jag kan jobba hemma.

I måndags började renoveringen av badrummet i ovannämnda trea så vi två tänkte bo här. Nu bor vi här alla fyra- jag, finingen och KF och Bo. På 29 kvm.

Förra veckan skulle min Brf ha ordnat med målning av fönster i mitt hus. Det blev försenat, så herr målare uppdök idag istället. Meckigt- men inte tillräckligt. Han har dessutom lämnat en lapp om att han ämnar återuppdyka sig imorrn igen. Det är kaos här. Allt på en gång- lika bra det!

På senaste tiden har jag tjatat om hur lyckosamt det vore att ha en minicirkus. Finingen har tröttnat lite på det. Men nu slipper han det- vi behöver ingen, vi är en!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0