Öfolk byter bakteriehärd mot hälsodryck?
I Stockholmsområdet finns en ö som heter Lidingö. Lidingö anses ofta vara en lite snobbig plats. Relativt nyligen har ön också utnämnt sig själv (eller nja, öborna har väl skött själva utnämnandet om man ska vara petig) till "Hälsans Ö" och meddelat omvärlden genom att placera en skylt med de orden, ganska synligt, på lidingöbron.
Lidingöbor är ett ganska skyggt folkslag som inte gärna lämnar sin ö. Varför skulle de göra det om de nu bor på Hälsans Ö? Det måste ju varje människa begripa att det tycks tämligen onödigt att lämna en ö som heter Hälsans Ö för att åka till Ohälsans stad eller andra dylika platser.
Min släkt bor på lidingö. Vissa av dem lämnar ön, exempelvis för att jobba i Ohälsans stad. Min kusin däremot hör till den ovanliga sorten "modiga öbor" och åker ibland in till Ohälsans stad i rent nöjessyfte- dvs för att träffa mig. Idag var en sådan dag. Vi har passat på att testa några av stadens nya påhitt och lärdomen av det blev att jo- min kusin tycker om det. De där nya grejjerna. Smoothies heter de.
En lustig sak i sammanhanget är att vi förra veckan diskuterade det, för andra människor (min kusin inkluderad) obegripliga, faktum att jag aldrig ätit kebab. Det är tydligen helt omöjligt att förstå varför jag inte blivit sugen på att äta avkarvade köttslamsor från en torr köttklump som hängt i eveigheter på nån pinne. Men det e klart, jag bor på en holme. Ingen ö. Ingen Hälsans Ö. Jag bor på en holme och dricker smoothies istället för att äta karvade rester.
Imorrn ska jag till Hälsans Ö för att äta påskmiddag. Risken är stor att hälsosamheten tagit påskledigt och inte infinner sig vid just vårt matbord... =) Påskkebab kanske kan bli årets hit?
Lidingöbor är ett ganska skyggt folkslag som inte gärna lämnar sin ö. Varför skulle de göra det om de nu bor på Hälsans Ö? Det måste ju varje människa begripa att det tycks tämligen onödigt att lämna en ö som heter Hälsans Ö för att åka till Ohälsans stad eller andra dylika platser.
Min släkt bor på lidingö. Vissa av dem lämnar ön, exempelvis för att jobba i Ohälsans stad. Min kusin däremot hör till den ovanliga sorten "modiga öbor" och åker ibland in till Ohälsans stad i rent nöjessyfte- dvs för att träffa mig. Idag var en sådan dag. Vi har passat på att testa några av stadens nya påhitt och lärdomen av det blev att jo- min kusin tycker om det. De där nya grejjerna. Smoothies heter de.
En lustig sak i sammanhanget är att vi förra veckan diskuterade det, för andra människor (min kusin inkluderad) obegripliga, faktum att jag aldrig ätit kebab. Det är tydligen helt omöjligt att förstå varför jag inte blivit sugen på att äta avkarvade köttslamsor från en torr köttklump som hängt i eveigheter på nån pinne. Men det e klart, jag bor på en holme. Ingen ö. Ingen Hälsans Ö. Jag bor på en holme och dricker smoothies istället för att äta karvade rester.
Imorrn ska jag till Hälsans Ö för att äta påskmiddag. Risken är stor att hälsosamheten tagit påskledigt och inte infinner sig vid just vårt matbord... =) Påskkebab kanske kan bli årets hit?
Vem är vem och vad är vem?
En tanke var att, som ett första inlägg, beskriva vem jag är. Men vem och vad är någon? Är en människa sina egenskaper? Sina erfarenheter? Sina tankar och drömmar?
En person gav mig sin åsikt om just att beskriva sig själv. Personens åsikt var att det är irrelevant att beskriva sig själv genom att berätta om sina egenskaper och dylikt. Detta eftersom man återger sin egen självbild, snarare än en "verklig självbild". I mina ögon är självbilden något som säger mycket om vem man är. Särskilt när man i ett senare skede kan jämföra någons självbild med den uppfattning man bildat sig över tiden. Sedan är naturligtvis frågan om vad som är en verklig bild något svårbesvarad...
Personen ovan tyckte istället att det var mer relevant att berätta om intressen. Det kan vara bra, om de intressen som lyfts fram är talande för ens personlighet. Risken är dock att det hela blir intetsägande, eller bara ger en stereotyp bild som är beroende av mottagarens förutfattade meningar. Jag beslöt att be personen berätta om sina intressen. "Sport" sa personen. "Jag är intresserad av sport." Jaha, tänkte jag. Så det är du? Sportintresserad. Det gav mig faktiskt ingenting.
I en liknande dialog med en annan människa tog det sig andra uttryck. Den här människan hade svårt att beskriva sig själv. Visste inte vad som var viktigt och hur en sådan presentation skulle börja. Vi löste det genom att jag ställde en del frågor, med triviala teman som favoritfärg etc. Människan svarade och gav korta exempel om allt möjligt.
Jag vet mycket mer om Människan som inte visste vad han skulle säga än om Personen som visste mycket väl vad han inte skulle säga.
Vad gäller mig så får det visa sig. Det triviala kommer fram, och en hel del annat. Här. Med tiden.
En person gav mig sin åsikt om just att beskriva sig själv. Personens åsikt var att det är irrelevant att beskriva sig själv genom att berätta om sina egenskaper och dylikt. Detta eftersom man återger sin egen självbild, snarare än en "verklig självbild". I mina ögon är självbilden något som säger mycket om vem man är. Särskilt när man i ett senare skede kan jämföra någons självbild med den uppfattning man bildat sig över tiden. Sedan är naturligtvis frågan om vad som är en verklig bild något svårbesvarad...
Personen ovan tyckte istället att det var mer relevant att berätta om intressen. Det kan vara bra, om de intressen som lyfts fram är talande för ens personlighet. Risken är dock att det hela blir intetsägande, eller bara ger en stereotyp bild som är beroende av mottagarens förutfattade meningar. Jag beslöt att be personen berätta om sina intressen. "Sport" sa personen. "Jag är intresserad av sport." Jaha, tänkte jag. Så det är du? Sportintresserad. Det gav mig faktiskt ingenting.
I en liknande dialog med en annan människa tog det sig andra uttryck. Den här människan hade svårt att beskriva sig själv. Visste inte vad som var viktigt och hur en sådan presentation skulle börja. Vi löste det genom att jag ställde en del frågor, med triviala teman som favoritfärg etc. Människan svarade och gav korta exempel om allt möjligt.
Jag vet mycket mer om Människan som inte visste vad han skulle säga än om Personen som visste mycket väl vad han inte skulle säga.
Vad gäller mig så får det visa sig. Det triviala kommer fram, och en hel del annat. Här. Med tiden.
